Bearnaisesås
Här kommer som utlovat en rapport från veckans utmaning: att göra egen bearnaisesås.
Man kan väl säga att det gick så där, ingen direkt katastrof men heller inte någon speciellt lyckad sås. Jag kommer att göra det igen, jag tror att jag vet vad jag gjorde för fel....
Nåväl, jag tänkte att jag börjar med såsen så att jag kan koncentrerar mig helt på den. Detta var egentligen det stora felet, såsen skall serveras genast efter att den är gjord. Varför kommer ni att förstå lite längre fram.
Sedan tillsatte jag äggulorna och vispade såsen kraftigt på svag värme, jag har induktionsspis vilket gör att man kan få en mycket låg värme men har man inte det bör man använda vattenbad. Jag vispade tills såsen tjocknade, drog av från värmen och tillsatte det avsvalnade smöret, lite i taget. Bottensatsen skall inte vispas i.
Efter smaksatte jag med dragon, salt, peppar och persilja.
Såsen såg mycket bra ut och smaken var himmelsk....
Men vad hände sedan? Eftersom såsen nu var färdig för tidigt tänkte jag att vi får väl hålla den varm men inte för varm. Jag satte den därför på lägsta värmen utan lock, i ett obevakat ögonblick tyckte en till mig närstående person att såsen nog inte skulle vara tillräcklig varm när maten väl var klar och la därför på ett lock och höjde även värmen något. Det var troligen detta som ledde till att såsen skar sig, trots en massiv räddningsinsats med våldsamt vispande med vatten och äggula kunde såsen inte till fullo räddas. Smaken var trots allt fortfarande bra så vi avnjöt våra kolgrillade ryggbiffar, färskpotatisen och grillade ost- och vitlöksspäckade tomater tillsammans med "såsen" och åt med god aptit
Till maten drack vi ett härligt, mycket prisvärt australiensiskt grillvin, St Hallet Gamekeeper's Reserve.
Man kan väl säga att det gick så där, ingen direkt katastrof men heller inte någon speciellt lyckad sås. Jag kommer att göra det igen, jag tror att jag vet vad jag gjorde för fel....
Nåväl, jag tänkte att jag börjar med såsen så att jag kan koncentrerar mig helt på den. Detta var egentligen det stora felet, såsen skall serveras genast efter att den är gjord. Varför kommer ni att förstå lite längre fram.
- Jag började som vanligt med att ta fram alla ingredienser, eller mise en place som fransmännen säger. A & O för att få arbetet att flyta i köket tycker jag
- 150 gram smör
- 1 finhackad schallotenlök
- 5 krossade vitpepparkorn
- 3 persiljestjälkar
- 3 msk vatten
- 3 msk rödvinsvinäger
- 3 äggulor
- 2 msk finhackad färsk dragon eller 2 tsk smulad torkad
- 1 nypa salt
- Några drag med pepparkvarnen
- 1 msk finhackad persilja
Sedan tillsatte jag äggulorna och vispade såsen kraftigt på svag värme, jag har induktionsspis vilket gör att man kan få en mycket låg värme men har man inte det bör man använda vattenbad. Jag vispade tills såsen tjocknade, drog av från värmen och tillsatte det avsvalnade smöret, lite i taget. Bottensatsen skall inte vispas i.
Efter smaksatte jag med dragon, salt, peppar och persilja.
Såsen såg mycket bra ut och smaken var himmelsk....
Men vad hände sedan? Eftersom såsen nu var färdig för tidigt tänkte jag att vi får väl hålla den varm men inte för varm. Jag satte den därför på lägsta värmen utan lock, i ett obevakat ögonblick tyckte en till mig närstående person att såsen nog inte skulle vara tillräcklig varm när maten väl var klar och la därför på ett lock och höjde även värmen något. Det var troligen detta som ledde till att såsen skar sig, trots en massiv räddningsinsats med våldsamt vispande med vatten och äggula kunde såsen inte till fullo räddas. Smaken var trots allt fortfarande bra så vi avnjöt våra kolgrillade ryggbiffar, färskpotatisen och grillade ost- och vitlöksspäckade tomater tillsammans med "såsen" och åt med god aptit
Till maten drack vi ett härligt, mycket prisvärt australiensiskt grillvin, St Hallet Gamekeeper's Reserve.
Ja den där närstående personen har väldigt svårt att hålla sig från köket tyvärr. Det skall inte upprepas. Hellre kall god sås än varm skuren.
SvaraRadera